Om Rosen

Villaföreningen Rosen bildades 1922 och har under åren tagit på sig olika uppgifter och haft en mängd olika personer engagerade. 

Klicka här för att se föreningens STADGAR.

Vi tar tacksamt emot berättelser - som vi kan publicera här - om saker som hänt i föreningens område genom åren. Här nedan kommer en berättelse som skrevs till Rosens 50-års jubileum 1972:

 

50-årsberättelse over egnahemsföreningen Rosen
– verksamhet under åren 1922-1972 -
(upprättad av Gottfrid Söderberg)

Året är 1922. Det första världskrigets skugga har ej ännu riktigt försvunnit. Det var dyrtid. Priserna på byggnadsmaterial hade stigit så mycket att någon byggnadsmästare ej tordes ta risken att bygga hyreshus. Endast ett fåtal enskilda byggde bostäder och då i regel tvåfamiljshus. Det var då några personer tog mod till sig och började bygga sina egna villor. Även om framtiden var oviss ville de ha sin dröm uppfylld att få ett eget hem med trädgårdstäppa till. År 1921 stakade Uppsala stad tomter i kv. Solrosen och Vildrosen. Tomtpriset var 26 öre kvadratfoten! Byggnationen satte igång våren 1922 och villorna blevo färdiga senhösten samma år. För att göra inköp så billiga som möjligt tillsattes en kommitte med uppdrag att hos olika leverantörer utverka största möjliga rabatt vid större gemensamma inköp. Det var då dessa nybyggare bildade ”Egnahems och fruktodlarföreningen Rosen”. Det var året då gjorde sitt intåg radion. Kristallapparaten med hörlurar i en trädgård samma år hade i Uppsala skördats en rödbeta vägande 1.7 kg och ett kålhuvud vars vikt var 11,5 kg!

Till och med 1927 från 1922 kan man kalla för ett oskrivet blad då inga handlingar finnas förvarade. Men att föreningsverksamheten ej låg nere kan vi nog vara ense om. Bland de som bildade föreningen finns nog säkerligen endast vår gamla veteran kvar nämligen Ernst Lagervall vilken under dessa år nedlagt ett intensivt arbete till föreningens fromma. Ibland de gamla kämparna kan nämnas Axel Lilja vilken var ordf. i 25 år. Under de gångna åren har en mångfald och frågor och utredningar behandlats. På 20-talet låg vårt gamla villaområde ute på den öppna slätten. De stora byggnaderna Tripolis och Port Arthur liksom det äldsta Almtuna var våra närmaste grannar. Gärdet däremellan ägdes av dåvarande chefen för spårvägsbolaget Dir. Ernfors. Han lät dra spårvagnslinjen mitt över gärdet för att därigenom lättare kunna sälja tomtmark. Vägar och gator var då i mycket dåligt skick särskilt vid höst och vår var det svårt att komma fram. Någon hade på skämt kallat Vildrosen för ”Ler Rosen”.

Många promimorior har skrivits till stadens myndigheter om de dåliga gator och vägar som då här fanns. Trädbeskärning och besprutning äro ständigt återkommande frågor. Ur ett protokoll kan antecknas att en Herr A utan styrelsens vetskap sprutat våra fruktträd och därmed begärt en summa av 52 kr. Detta beviljades ej av mötet. Han fick istället en gratifikation på 25 kr. och fick därmed nöjas. Trädbeskärningen sköttes många år av konsulant K. Eriksson som till sin hjälp hade elever som skulle utbildas till beskärare. En Herr Ferm från Storvreta skötte sedan beskärningen till stor belåtenhet. Besprutningen är en detalj som behandlats på många årsmöten. I mitten av 30-talet ägde föreningen 3 sprutor för utlåning. Medlemmarna fick själva ombesörja besprutningen. Vidare hade föreningen i sin ägo 2 gräsklippare, en röjsax, lie samt några mindre verktyg. För att bättra den lerblandade jorden som här fanns beställde föreningen 1929 en vagnslast kalk att delas mellan medlemmarna. Några år senare köptes en vagnslast torvmull att luckra upp jorden med.

På årsmötet 1933 framkom förslag om föreningens upphörande. Orsaken var den att ingen vill åta sig att vara med i styrelsen. Med den viljestaka Ordf. A. Lilja lyckades samla ihop en styrelse och föreningen var räddad. Den elektriska strömmen på gator och till fastigheterna gick från början genom luftledning. Genom föreningens försorg byttes 1937 denna mot jordkabel. Ett stort dike vid Fålhagsgatan har vid tre tillfällen svämmat över. Åren 1940 och 1942 svämmade diket över då många villaägare fick sina källare under vatten. Mycket blev förstört. En kommitte tillsattes och lyckades att av Uppsala stad utfå en summa av c:a 400 kr. att delas mellan de som fick sina källare vattenskadade. En lekplats för barn efterlystes. Den lilla planteringen i hörnet av Furu- och Vildrosgatorna var ett ständigt tillhåll för barn och ungdom där träd och buskar förstördes. Det fanns tydligen ungdomsproblem på den tiden också. Ja mycket kunde skrivas om Rosen 50-åriga tillvaro kanske det blir lite tröttsamt för den ev. läsaren.

Alltnog 25 år har gått. Styrelsen har fått i uppdrag att anordna någon festlighet i samband med årsmötet. Kassans ställning tycks ha varit god. Det beslöts att sänka årsavg. från 3 kr. till 2 kr., att ett anslag på 350 kr. skulle utgå till festen som hölls på stadshotellet i en glad och trevlig atmosfär. Ordf. Lilja fick blommor som ett tack för att han varit ordf. i 25 år. En historik upplästes av E. Lagervall  från de gångna 25 åren. C:a 80 personer var närvarande vid supén. Några av föreningens medlemmar underhöll med sång och musik vid årsmötet 1948 höll Konsulent Eriksson ett mycket intressant föredrag. Han berättade bl.a. att Gustav Vasa var föregångsman i trädgårdshänseende. Han lät bl.a. anlägga trädgård vid slottet i Uppsala. Den låg i kvarteren vid nuvarande Trädgårdsgatan. En första trädgårdsförening som bildades 1903 vid Österbybruk. 1948 fanns 48 föreningar med c:a 5500 medl. År 1949 köptes föreningen en ny spruta  till ett pris av 350 kr. Föreningens gamla ordf. Axel Lilja har avlidit. Några minnesord över honom framfördes vid årsmötet 1950. Kassans ekonomiska ställning torde nu svikta. Årsavgiften höjdes till 3 kr. Styrelsen fick vänta på sina arvoden. Husbocken har börjat härja i våra villor. De som ville kunde ta en skadeförsäkring hos ”Anticimex”. 53 medl. antecknade sig. En ny motorspruta har inköpts pris 1500 kr. Sprutan brandförsäkrades årspremie 5.30.

1952 var det åter jubileum. Föreningen fyllde 30 år. Festen var även denna gång förlagd till Stadshotellet. Då ordf. Lagervall hälsade de 30-tal gäster välkomna. Han vände sig särskilt till de som för 30 år sedan bildade föreningen. Trädgårdskonsulent Anton Nilsson var även inbjuden. Han framförde en hälsning från hushållningssällskapet och önskade föreningen fortsatt livaktivitet. De värmepannor som vi tidigare hade i våra villor vore gjorda för kokseldning. På årsmötet 1954 meddelade Lagervall att de som så önskade kunde genom föreningen köpa koks från Gasverket till ett pris av 26 öre HL. Numera är väl de flesta villor uppvärmda genom oljeeldning. Ett kollektivt inköp av olja som för c:a 10-15 år sedan försöktes med visades sig inte att genomföra. 1955 framkom förslag att Uppsala stad skulle ombesörja gaturenhållningen. Styrelsen uppvaktade stadens myndigheter i frågan. Besprutningsfrågan var åter i brännpunkten 1958 då medlemmarna i allmänhet klagade över utförda arbeten. Den ordinarie som åtegit sig arbetet blev sjuk och lejde bort arbetet till personer som ev. var kapabla att utföra besprutning. Nästa år lovades bättring.

Föreningens 41:a årsmöte hölls på rest. ”Lucullus” som då låg vid Bergsbrunnagatan. En liten trevlig tillställning med kaffe, sång och musik. Årsmötet 1965 var dåligt besökt. Endast 6 medlemmar var närvarande. Därvid beslöts att sammankalla till nytt möte i april. Vid det senare utlysta årsmötet infann sig flera medlemmar. En mycket intressant information om försäkringsväsendet hölls av U. Zetterberg. Lagervall framförde ett tack till talaren samt hälsade två nya styrelseledamöter välkomna. Han framförde ett tack till G. Söderberg och G. Eriksson som  nu lämnar styrelsen. Postkontoret vid Strandbokilen skall flyttas trots att protester inlämnats till Postmästaren. Tänk på de gamla! Nu måste de ända till Vaksalatorg där trafiken är så livlig. En information av U. Zetterberg om Uppsalaortens Villaägarförbund där talaren nämnde om de fördelar som medlemmarna kunde åtnjuta t.ex. inköp av vissa kapitalvaror. Något bestämt i frågan blev det icke. Men vägen till förhandlingarna är öppen.

Med denna redogörelse, mycket mer kunde skrivas om vad som hänt under en period av 50 år, vill vi uttala vår förhoppning att föreningen måtte blomstra och att föreningen på bästa sätt tillvarataga medlemmarnas intressen och till gagn för en god grannsämja. Ett tack må framföras till tidigare styrelser och dess medlemmar. Till den nuvarande styrelsen riktas också ett tack för ett gott arbete till föreningens fromma. Till sist!  Alla villaägare i Almtuna är välkomna som medlemmar i Rosen. Ett tack må också riktas till varje enskild medlem för visat intresse allt till föreningens bästa.